felicia släpper ut tankar och kännslor..
nyss kommit ut ur dushen och sitter nu här och funderar en massa.
varför ska en relation alltid sluta på samma sett, det har nämligen varit så här ca 85% varje gång!
alltid när man har gjort slut med nån så har dom alltid gått till henne, min bästavän! som om dom vill att jag ska bli avundsjuk! jag fattar vertkligen inte.. speciellt inte nu. jag är verkligen så jävla trött på all skit, trött på all falskhet, trött på allt du har sagt men inte menat ett SKIT! du har sagt att jag var din bästavän, att du älskade mig för att jag var din bästavän och du min, men allt var bara en stor lögn! nu skiter du fullständigt i hur jag tycker eller känner, som om jag är nån jävla leksak! nu ignorerar du mig, vill inte hälsa på mig, säger att din mobil är trasig och kan inte ta emot sms eller samtal.. BUHU! du messar ju förfan fortfarande med henne!!
jag vet att jag inte är speciellt omtyckt av alla, speciellt av killar! men man kan väl ändå inte be om ursäkt för den man är?! jag vet precis hur du tänker, det är inte dirket första gången det här händer.. "nej, hon är jobbig.. jag kan inte vara bästavän med henne. hon förstör mitt rykte, ska nog inte säga nåt till henne på ett tag.. men hennes bästavän kan jag väl messa med och prata med, hon kommer ju inte få reda på nåt" HA! där hade du fel.. jag får reda på princip allt! förr eller senare, och den här gången gick det faktiskt väldigt snabbt innan du hamna i en svår situation! att du inte fattar det direkt, det är 25% jag som får lida, med det är faktiskt 75% du som får lida när du insett i vilken sits du har satt dig själv!
jag trodde faktiskt verkligen inte det här om dig, jag trodde inte att du skulle lämna mig så här! för du lovade, och löften är ju till för att hållas, men tydligen inte för dig! dom var tydligen bara till för att hållas tills du orkade!
verkligen as besviken på både dig och mig. på dig eftersom jag verkligen inte trodde det här om dig, och på mig som trodde att våran bästavänskap skulle hålla, och att jag trodde på dig. att jag inte fattade!
du förstår nog vem du är om du läser det här..
ville bara att du skulle få veta hur jag känner, frågan är bara om jag tänker förlåta dig för att du sårade mig..
man får väl fundera på saken..!
varför ska en relation alltid sluta på samma sett, det har nämligen varit så här ca 85% varje gång!
alltid när man har gjort slut med nån så har dom alltid gått till henne, min bästavän! som om dom vill att jag ska bli avundsjuk! jag fattar vertkligen inte.. speciellt inte nu. jag är verkligen så jävla trött på all skit, trött på all falskhet, trött på allt du har sagt men inte menat ett SKIT! du har sagt att jag var din bästavän, att du älskade mig för att jag var din bästavän och du min, men allt var bara en stor lögn! nu skiter du fullständigt i hur jag tycker eller känner, som om jag är nån jävla leksak! nu ignorerar du mig, vill inte hälsa på mig, säger att din mobil är trasig och kan inte ta emot sms eller samtal.. BUHU! du messar ju förfan fortfarande med henne!!
jag vet att jag inte är speciellt omtyckt av alla, speciellt av killar! men man kan väl ändå inte be om ursäkt för den man är?! jag vet precis hur du tänker, det är inte dirket första gången det här händer.. "nej, hon är jobbig.. jag kan inte vara bästavän med henne. hon förstör mitt rykte, ska nog inte säga nåt till henne på ett tag.. men hennes bästavän kan jag väl messa med och prata med, hon kommer ju inte få reda på nåt" HA! där hade du fel.. jag får reda på princip allt! förr eller senare, och den här gången gick det faktiskt väldigt snabbt innan du hamna i en svår situation! att du inte fattar det direkt, det är 25% jag som får lida, med det är faktiskt 75% du som får lida när du insett i vilken sits du har satt dig själv!
jag trodde faktiskt verkligen inte det här om dig, jag trodde inte att du skulle lämna mig så här! för du lovade, och löften är ju till för att hållas, men tydligen inte för dig! dom var tydligen bara till för att hållas tills du orkade!
verkligen as besviken på både dig och mig. på dig eftersom jag verkligen inte trodde det här om dig, och på mig som trodde att våran bästavänskap skulle hålla, och att jag trodde på dig. att jag inte fattade!
du förstår nog vem du är om du läser det här..
ville bara att du skulle få veta hur jag känner, frågan är bara om jag tänker förlåta dig för att du sårade mig..
man får väl fundera på saken..!Kommentarer
Trackback
