-.-'
ska inte deppa ihop, det här händer ju faktiskt varenda människa på jorden.
att nån bara plötsligt strunat i en, nån som man trodde var den mest vikitigaste personen, snällaste, underbaraste och bästa personen i sitt liv. men fel har man.. man tror att dom tycker desamma om en, men sn plötsligt så händer det nåt. personen som var din bästavän börjar ignorera dig, dom ger dig inte en kram när ni hälsar på varandra i korridoren (som man alltid gör), och han/hon skriver inte till dig på samma sett längre.. det finns inget "Tja bästavän..." tillslut så bryter allt ihop och det blir bara ett "Tja..."
det är sorligt, trodde verkligen inte att det här skulle hända..
speciell inte med dig, du lovade faktiskt mig att du inte skulle lämna mig så här som du gör nu.
varför blir det alltid så här för mig? är jag nån jävla leksak som man kan typ leka med tills man blir trött på det, sen bara lämna den där på golvet..? nej, tyvärr inte! kan ju bara meddela att jag har faktiskt också känslor, precis som varenda person på den här jävla skit planeten!
men jag orkar faktiskt inte att gå runt och tycka synd om mig och tycka att mitt liv är skit och massa sånt.
för jag vet själv att det är inte är så ett dugg, jag kan klara det här! bara med lite tålamod och en aning självförtroende. jag ska inte behöva så mycket stöd av alla andra som alla säger precis likadant "forsätt att kämpa, jag finns här för dig. du ska se att snart är allt bra" BUHU! vadå finns hr för mig, hur mycket har ni gjort egentligen? jag ska klara det här själv, utan eran hjälp. jag kan själv! det har jag sagt sen jag började prata, jag vill inte att folk ska göra saker åt mig, för jag kan faktiskt själv! så de sa!
